The Four Backpackers

Redo med adressen som jag ska till börjar jag fråga runt lite, hur jag ska ta mig dit. Alla säger olika. En säger att set bara går taxi, ena säger buss 1 och den andra säger buss 2. Det slutar med att jag springer på en buss jag inte ens vet numret på och tänkte att jag frågar chaffisen. Tror ni han kunde engelska? Nejdå. Tack gode Gud för killen som hjälpte mig rätt. Han hade bott i Bangkok i 2 år så han hjälpte mig att kliva av på rätt ställe och även komma på skytåget. Vid min station hoppar jag av och efter fem minuter ska jag vara framme. Kollar på kartor och frågar runt och sedan börjar jag och min 20 kilos väska på ryggen och tio kilos väska i handen vandra. I fyrtio grader värme och folk överallt (inget vart snott så jag är nöjd och glad). Vandra cirka tio blocks och är äntligen på rätt nummer. Men inget hotell hittas. På vägen lyckas jag snubbla, stuka till foten och trampa på ett häftstift. Fick springa in på 7/11 och fråga om vägen. Då får jag reda på att jag har gått åt helt fel håll och mitt hotell ligger 27 blocks åt helt andra håller (blocksen är långa här....). Var nära på att sätta mig och vänta på Eleny i 12 timmar, men värmen fick mig att börja traska igen. Jag inser att jag måste få tag på en taxi, inte det lättaste och inte så skönt för plånboken heller. Försöker hitta en tuktuk men enda som fanns var moppetaxi. Så jag och mina väskor fick hoppa på en moppe och köra genom Bangkoks kaostrafik. En gång är ingen gång och jag överlevde så jag är nöjd!! Slängde mig in i vårt lyxrum, slängde av mig alla dygnblöta (bokstavligen) kläder och tog en kalldusch!! Nu är jag redo för shopping!!